Hallén, Lars-Erik

Han kom som en frisk fläkt från Skåne och tog Lindesberg med storm. Stadsläkaren Lars-Erik Hallén blev under sin långa tid i Lindesberg både älskad och beundrad, inte bara för sin läkargärning utan också för sin humor och slagfärdighet.

Lars-Erik Hallén föddes den 17 oktober 1888 i Malmö. Efter studier i Helsingborg och Lund tog han med lic-examen 1918 i Stockholm. Hallén tjänstgjorde som fältläkarstipendiat under första världskriget och blev senare bataljonsläkare i Växjö, samtidigt som han upprätthöll en underläkartjänst där. Efter en kort tid i Arvika var han amanuens vid Lunds lasarett och senare underläkare vid Växjö lasarett.

År 1921 tillträdde Hallén en tjänst som stadsläkare och skolläkare i Lindesberg. Samtidigt blev han ansvarig läkare för sanatoriet och epidemisjukstugan. Efter tillbyggnaden 1932 blev Hallén utnämnd till lasarettsläkare. Sjukstugan hade då vuxit från 24 till 34 sängplatser för att 1938, när BB tillkommit, öka till 42. När sjukstugan i mitten av 1950-talet blev lasarett fanns det 55 sängplatser.

Hallén gick i pension 1953 efter 32 år som stadens ende sjukhusläkare. Därefter hade han en privat läkarpraktik i bostaden som fanns i sparbankshuset.

Han var gift med sjukgymnasten Karin, född Norbäck (1882–1975) och fick fyra barn.

Trots sina åtaganden som sjukhusläkare hade Lars-Erik Hallén en mängd fritidsintressen. Han var en utpräglad friluftsmänniska och en ivrig kallbadare. Han tog ett morgondopp i Lindesjön från tidigt på vårkanten och långt in på hösten. Fotvandringar i fjällen med tillhörande ripjakter hörde också till fritidsintressena, liksom älgjakter tillsammans med släktingar och goda vänner. Det väckte onekligen uppmärksamhet i jägarkretsar när den då 92-årige doktorn fällde ännu en älgko hösten 1980. Hallén hann även med att skriva två romaner; ”Platina” (1927) samt ”Svettiga Svensson och nuet” (1929).

Lars-Erik Hallén avled den 24 maj 1985 och ligger begravd tillsammans med sin hustru Karin på Cederborghska kyrkogården.