Gamla släktnamn

Förr i tiden var det ytterst vanligt, speciellt på landsbygden, att man bildade efternamn av faderns förnamn. Sönerna till bonden Erik Andersson fick alltså efternamnet Eriksson och döttrarna fick heta Eriksdotter. Så kallade patronymikon var dock inte lika vanligt bland borgerskapet i städerna. Bland dessa fanns också personer från gamla släkter, ibland med utländska rötter, som flyttat till staden för att bli hantverkare och handlare.

Kyrkoböcker och andra handlingar från 1600-talets och 1700-talets Lindesberg visar på en mängd spännande borgarnamn. Det var enskilda personer och släkter som en gång hade stor betydelse för Lindesberg, men som av olika anledningar senare försvann från staden. Idag är de i praktiken helt bortglömda.

Lindesbergs tre första borgmästare hade visserligen vanliga son-namn. Den förste i befattningen var Sten Andersson och han efterträddes av sonen Anders Stensson och senare av Anders Andersson Holm. De följande borgmästarna, som tjänstgjorde på 1700-talet, var i tur och ordning Laurentius Krogh, Samuel Strandell, Samuel Lambh, Nicolaus Botin och Erik Öijer. Stadens förste stadsnotarie hette för övrigt Johan Buller och Joen Bång var uppsyningsman.

Bland borgarna på 1600-talet kan nämnas krögarna Simon Bossard och Lars Blanck, barberaren Göran Smihl, guldsmeden Hindrich Böök, skräddaren Göran Gutsman samt brännvinstillverkaren Mattias Finck. I staden fanns även borgarna Olof Grå, Lars Näbb, Nils Finne och Petter Pholen.

På 1700-talet möter vi borgarnamn som Johannes Åhl, Anders Rääf och Petter Trång. Den sistnämnde var kakelugnsmakare och det var även Lars Lärka. Andra betydande personer i dåtidens Lindesberg var hattmakaren Petter Lybeck, handlarna Carl Israel Gahm och Johan Gahm, plåtslagaren Paulus Schlorff och stadsfiskalen Carl Gustaf Wägg.

Bland de borgare som satte färg på Lindesberg på 1800-talet kan nämnas släkten Behm. Handlaren Anders Behm kom till staden i början av 1800-talet från Nora, sonen Johan Wilhelm var sämskmakare och sonsonen Gustaf var stadens vågmästare under flera år. En annan stor och viktig släkt var Ekman. Carl Ekman var stadsfiskal i drygt 40 år och även sönerna Richard och Carl Alfred blev kända borgare. Den förstnämnde var handlare och den andre stadens första folkskollärare. Kopparslagaren Gustaf Nordmark representerar en annan gammal släkt, likaså stadsvaktmästaren Carl Sjöqvist.

Till detta bör man förstås lägga apotekaren och bokhandlaren August Theofil Blomberg, som gav upphov till en av de mest kända släkterna i Lindesberg över huvud taget. Hans bokhandel finns för övrigt fortfarande kvar i staden.

Men Ottar Tralling då, han som fått ön Trallingen uppkallad efter sig? Jo, det är en romanfigur från en bok av brukspatronen och författaren Fredric Cederborgh på Dalkarlshyttan. Boken, som heter ”Ottar Trallings Lefvnadsmålning”, skrevs i början av 1810-talet.