Vallfärder till Grustjuren

Järnvägen mellan Frövi och Lindesberg, som öppnades för trafik den 16 november 1871, innebar att Lindesberg snabbt utvecklades till en livlig industristad. Befolkningen fick också mycket nytt att beskåda; inte minst alla frustande ånglok som for fram på järnvägsbanan.

Swedish Central Railway (senare Frövi-Ludvika Järnväg) beställde inledningsvis fyra lok och ett 40-tal lastvagnar. Vid premiärturen 1871 användes loket ”Harald Ericsson”, som fått sitt namn av den dåvarande bruksägaren på Ramsberg. Denne hade varit en av de pådrivande krafterna bakom järnvägen.

De tre övriga loken hette ”Fredrika”, ”Rosina” och ”Perseverando”. Det sistnämnda ordet är latin och betyder ”uthållighet”. Lokalhumorn i Lindesberg döpte dock snart loket till Grustjuren eftersom det oftast användes för grusfrakter till det fortsatta järnvägsbygget norrut till Ludvika. Lokets ångvissla avgav dessutom en säregen, dov signal som liknande ljudet av en frustande tjur.

Det påstås att folk från hela Bergslagen kom vandrande till Lindesberg för att få se de framrusande vidundren.