Gästgivargård i Lindesberg?

Denna bild från Rådhustorget på 1860-talet påstås föreställa stadskällaren i Lindesberg. Men stämmer detta? På skylten intill dörren står det ”Utskänkning”, men det behöver inte betyda att detta var Lindesbergs stadskällare. Faktum är att en genomgång av dåtidens husförhörslängder ger en annan bild.

Den aktuella tomten, nummer 41 i kvarteret Svan, ägdes på 1840-talet av färgaren Per Wadsten, född 1795. Här bodde han tillsammans med hustrun Christina Maria Sandberg, född 1791, och deras två barn: Sophia och Carl August. Familjen bodde kvar på 1850-talet, men i husförhörslängden (som går fram till 1860) har det noterats att Utskänkningsbolaget blivit ägare. Det kan ha skett redan när Utskänkningsbolaget bildades 1855. Samma år bestämdes det nämligen att utskänkningstillstånd bara skulle beviljas för tre krogar förutom Stadskällaren och Gästgivargården.

En kalender från 1869 berättar att Utskänkningsbolaget byggde om gästgivargården 1861. Att tomt 41 var platsen för Gästgivargården framgår också av husförhörslängden för 1861-1871. Namnet är i och för sig överstruket, men det är ju förklarligt eftersom hela kvarteret förstördes av stadsbranden 1869. I samma husförhörslängd påträffas också gästgivaren själv, nämligen Claes Johan Lindgren från Linghem i Västergötland. Han kom till staden 1859 och var först skrivare hos bryggeriägarna Victorin och Wallmo i kvarteret Bägaren, men verkar ha tillträtt som gästgivare 1865. När Gästgivargården brann ner 1869 flyttade han till Guldsmedshyttan.

På platsen för gästgivargården skulle Lars Fredrik Törnstrand senare bygga en stor privatbostad. Längre ner mot Lindesjön hade han sitt garveri.

Ett gästgiveri erbjöd övernattning och måltider för resande. Vanligtvis hade gården även rätt att servera brännvin och andra alkoholhaltiga drycker. Gästgivargårdar har funnits på flera platser i Lindesberg, beroende på vilka borgare som åtog sig detta. I gästgivarens ansvar ingick också att svara för skjutshållet; det vill säga att ordna med häst och vagn för resenärens fortsatta färd till nästa gästgivargård.

Med stadskällare avses dock en mer påkostad lokal som vanligtvis fanns i eller strax intill stadens rådhus, och som oftast besöktes av mer välbärgade personer. Om Lindesberg haft en ”stadskällare” redan i mitten av 1800-talet bör den alltså ha funnits vid stadens rådhus, alltså i Rådhuskvarteret.

Här har det också bedrivits hotell- och restaurangverksamhet under lång tid. På gården 61 var krögaren Eric Anders Bergström verksam från 1836 och fram till sin död 1842. Sonen Carl Adolf Bergström ägde därefter gården till 1855, då han flyttade från staden.

Skräddarmästaren Johan Peter Edgren övertog gården 1864 och även sysslan som källarmästare. Efter stadsbranden 1869, då tomten blev helt avbränd, flyttade Edgren och hans familj till Norslund. Tomten köptes av Lindesbergs stad för 2000 kronor och här byggdes stadens nya rådhus som blev klart 1872. Krögare och hotellvärd i det nyuppförda Rådhuset blev Johan August Andersson, född 1845 i Örebro.

Om man ska vara lite petig så är det alltså inte helt korrekt att kalla byggnaden på bilden för Lindesbergs stadskällare. Men det kanske gör det samma idag, nästan 150 år senare?