Spritförbud i Lindesberg?

Folkomröstningen den 27 augusti 1922 om ett rusdrycksförbud i Sverige slutade med en knapp seger för nej-sidan. Endast 55 procent av de röstberättigade svenskarna deltog i folkomröstningen och av dem röstade 50,8 procent nej till spritförbud medan 48,8 röstade ja. Slutresultatet var en överraskning för nykterhetsvännerna i Bergslagen och även för Bärgslagsposten, som aktivt stött förbudslinjen genom välvilliga artiklar och ledare.

Förbudsmotståndarna fanns främst i städerna. På landsorten, bland annat i Bergslagen, var nykterhetsvännerna många och agiterade kraftfullt inför omröstningen. I Lindesbergs stad röstade 727 ja till ett förbud medan 471 röstade nej. I Lindes valdistrikt föll rösterna 396 ja och 139 nej. Även övriga valdistrikt var klart för ett spritförbud. I Guldsmedshyttan 471-159, i Vedevåg 280-120, i Gusselby 230-135, i Fanthyttan 188-83, i Kårberg 259-167, i Vasselhyttan 195-88, i Löa 84-66, i Ramshyttan 178-163, i Grimsöbodar 63-42, i Morskoga 50-31 och i Kloten 129-24. Undantaget var Hammarbacken där resultatet blev oavgjort; 66 mot 66.

I Örebro län röstade 63,5 procent för ett spritförbud och endast 36,5 var motståndare. Över huvud taget röstade befolkningen i de norra och mellersta delarna av Sverige för ett spritförbud, men i Skåne röstade hela 81 procent mot ett förbud.

Efter folkomröstningen beslutade riksdagen att fortsätta den restriktiva alkoholpolitiken, där försäljning tilläts mot uppvisande av motbok. Förbud mot tillverkning av starköl och starkcider infördes dock. Nykterhetsrörelsen ändrade strategi och kom i fortsättningen satsa mer på upplysnings- och informationsarbete. Liberala samlingspartiet delades i två partier, Frisinnade folkpartiet och Liberala riksdagspartiet, 1924. Orsaken var främst åsiktsskillnader i förbudsfrågan.

På bilden här nedan köar folk utanför Rådhuset i Lindesberg för att delta i folkröstningen.

Bildkälla: Lindesbergs kulturhistoriska arkiv.