Lindesbergs rådhus

Rådhustorget, som omges av flera praktfulla byggnader och blickar ut över Lindesjön, är antagligen Lindesbergs mest beundrade och fotograferade stadsdel. Torget har funnits i flera sekler, men fick sin nuvarande utformning först när stadskärnan återuppbyggdes efter den stora stadsbranden 1869.

Stadens alla viktiga byggnader var samlade kring torget i mitten av 1800-talet. På platsen för det nuvarande stadshotellet fanns stadskällaren och där intill stadens rådhus. I rådhuset fanns bland annat lokaler för rådhusrätten och magistraten, det vill säga borgmästare och rådmän.

När det första rådhuset byggdes är inte känt. I rådhusrättens protokoll från 1662 nämns i alla fall att varje borgare i staden skulle leverera en 16 alnar lång stock till rådhuset, men det är oklart om det rörde sig om en nybyggnad eller renovering. På 1680-talet var i alla fall rådhuset i bruk eftersom det då fick ett torn med urverk. I början av 1700-talet var byggnaden i ganska dåligt skick och 1761 fick löjtnant Carl Gustaf Tayarden därför i uppdrag att bygga ett nytt rådhus i två våningar, den undre av sten och den övre av trä. I den övre våningen låg bland annat rådhussal och arkiv medan den undre våningen inrymde auktionskammare, våg- och mätarehus, arrester och spruthus.

Vid den stora stadsbranden söndagen den 11 april 1869 totalförstördes totalt 27 gårdar, däribland samtliga byggnader runt Rådhustorget.

Det nya rådhuset, som blev klart 1872, ritades av arkitekten Carl Lundmark från Örebro. Han är känd som arkitekt för bland annat kyrkorna i Hidinge och Näsby samt Norrtorps slott i Sköllersta. Rådhuset inrymde till en början både hotell och brännvinsmagasin medan den södra delen innehöll rådhussal och stadens ämbetslokaler. Inför kung Oscar II:s besök 1900 byggdes en liten balkong mot torget. Den så kallade ”kungahyllan” ersattes senare med en större balkong som vilar på flera valv och pelare.

Hotellrörelsen i det nybyggda rådhuset drevs först av källarmästaren Johan August Andersson, som dock flyttade till Östra Öskevik redan 1884. Inte heller efterträdaren Wilhelm Karlsson blev kvar i staden någon längre tid utan han flyttade 1894 till Örebro. Grosshandlaren Johan Oskar Andersson hade därefter hotellet i några år innan han startade ett lönsamt vin- och spritbolag tillsammans med svågern Adolf Ferdinand Hagström i Kungsör. Hotellrörelsen såldes sedan till Andreas Johansson, som var verksam som källarmästare i drygt 30 år till sin död 1932.

Stadshotellet byggdes om 1934 och då ersattes brännvinsmagasinet utmed Norra Torggatan av en nybyggd flygel med 23 ljudisolerade hotellrum. Varje rum hade varmt och kallt vatten samt tillgång till bad, vilket på den tiden betraktades som ovanligt lyxigt. Matsalarna, som rymde 50 personer, fick väggar klädda med mörk träpanel. Festsalen på övervåningen fräschades upp med parkettgolv, fem kristallkronor och en ny väggmålning i rödbrun ton. Byggmästaren Gustaf Halvarsson från Lindesberg fick många lovord för ombyggnaden, bland annat i ett stort reportage i Bergslagsposten.

Stadshotellet har sedan dess haft ett tiotal källarmästare som med växlande framgång försökt driva verksamheten med lönsamhet. De har alla bittert fått erfara att konjunkturerna kan skifta mycket snabbt i hotell- och nöjesbranschen, kanske speciellt i en stad av Lindesbergs storlek. Lindesbergs kommun, som i det längsta försökte bevara Stadshotellet för näringslivets behov, valde hösten 2007 att sälja både hotellrörelsen och fastigheten.