Krigsbarn i Lindesberg 1942

När det så kallade fortsättningskriget mellan Finland och Sovjet bröt ut sommaren 1941 lovade Sverige att ta emot ett stort antal nödlidande finska barn, precis som man hade gjort i samband med det så kallade Vinterkriget 1939–1940. Finland hade under krigsåren stor brist på livsmedel och många barn var undernärda eller sjuka. Kvinnor som förlorat sina makar i kriget eller själva var krigsplacerade hade också svårt att ta hand om sina barn.

Många privatpersoner, organisationer och även företag runt om i Sverige deltog i omhändertagandet av krigsbarnen. Direktör Helge Norlander vid Wedevågs bruk och hans familj tog redan i december 1941 emot 16 finska krigsbarn. Familjen bodde mesta tiden i sin stockholmslägenhet och de finska barnen kunde därför inkvarterades i direktörsvillan Tallebo i Vedevåg. Där omhändertogs barnen av Norlanders döttrar Elisabeth och Marie-Louise.

Den 7 januari 1942 kunde Bergslagsposten berätta att frikyrkorna i Lindesberg beslutat upprätta en barnkoloni med 15 barn. Drivande inom Frikyrkliga kommittén för Finlandsbarn var pastorerna Ivar Skogsten och Gustav Edström samt fabrikören Karl Wilhelm Lindqvist. Initiativtagarna uppmanade genom tidningen alla lindesbergare att skänka sängar, sängkläder, köksutrustning och annat som barnkolonin kunde behöva.

Senare bildades det ännu en organisation, Lindesbergskommittén för Finlands barn. Ordförande för denna kommitté blev fru Lisa Ekecrantz, hustru till häradshövding Olof Ekecrantz. Till vice ordförande utsågs folkskollärare Roland Hagström, till kassaförvaltare fröken Karin Sundén och till sekreterare Bergslagspostens redaktör Hans Enström. Kommitténs uppgift var att ordna ytterligare en barnkoloni i Lindesberg och att få in bidrag till denna verksamhet.

Bergbolagen och Kvarnmaskiner lovade omedelbart att skänka pengar. Kvarnmaskiners arbetare skulle också arbeta extra två timmar varje vecka och skänka extraförtjänsten till krigsbarnen. Även Tebes arbetare och fabriksledning lovade att stödja den finska barnkolonin, liksom Lindesbergs Gjuteri och Wennbergs snickeri. Lindes Sparbank anslog dessutom 3 000 kronor till krigsbarnens uppehälle. Frisörmästare Nils Adell hade för övrigt lovat att gratis klippa de finska barnen så fort de kom till Lindesberg.

Tidigt på våren 1942 kom 44 finska barn till Lindesberg. Av dessa placerades 16 hos lantbrukaren Karl Vidfeldt och hans hustru Hilda i Rya. Makarna hade ställt en bostad på fyra rum och kök till förfogande. Till föreståndare engagerades Elvira ”Viran” Waller från Stockholm. Vid denna tidpunkt hade Lindesbergskommittén fått ungefär 25 000 kronor i bidrag vilket beräknades räcka till barnens uppehälle de första sex månaderna.

På bilden här intill vilar lilla Sisko Aili Salonen i famnen hos Lisa Ekecrantz, ordförande i Lindesbergskommittén för Finlands barn. Där under en bild från sommaren 1942 som visar de finska krigsbarnen i Rya tillsammans med personalen. Med på bilden finns även makarna Vidfelts två barn Barbro och Göran.

Hemmet vid Schröders backe

Frikyrkliga kommittén för Finlandsbarn, som hade ansvaret för övriga barn, hade egentligen tänkt utplacera dessa hos fosterfamiljer i Lindesberg. Men eftersom en del barn fick scharlakansfeber under resan till Sverige var detta inte lämpligt. Istället fick kommittén gratis överta en villa utmed Schröders backe som senare fick namnet ”Hemmet”. Där inkvarterades 16 barn i åldern 2–7 år. Dessutom hyrdes den övre våningen på pensionat Haga med plats för tolv äldre barn.

Verksamheten sköttes av Rödakorssystern Karin Bruce (1895–1983). Hon var hustru till ingenjören Valter Bruce som då var anställd vid Tebe Mekaniska Verkstad. Till sin hjälp hade hon en kokerska och tre sköterskor. En av dessa var finsktalande, Viola Lahti från Haparanda.

Barnen som vistades i Lindesberg och Rya var inte utmärglade, men verkade under en längre tid ha levt med en ensidig kost. Den första tiden fick de därför fick fiskolja och järntabletter. Varje fredag var det baddag och därefter serverades choklad och smörgåsar.

En del barn hade traumatiska minnen från kriget som pågick i Finland. Under en av de första dagarna i Lindesberg gick flyglarmet och barnen rusade då fullkomligt skräckslagna ner i Hemmets källare, precis som de var uppmanade att göra i hemlandet. Den finskspråkiga sköterskan kunde dock snart lugna dem. Därefter förekom flygmaskiner ofta i barnens lekar.

Det kan även nämnas att Domänverket tog emot 30 finska barn i Kloten, närmare bestämt skogsskolans gamla lokaler.

Barnkolonierna utrymdes under hösten och vintern 1942–1943 sedan förhållandena i Finland förbättrats. De flesta finska barn återvände hem, men ett mindre antal barn blev kvar hos svenska fosterföräldrar.

Bilden här intill visar de finska barn som vistades på pensionatet Haga i Lindesberg. På bilden syns även pensionatets ägare Eskil och Ester Karlsson samt deras dotter Iris.