Symaskinen Elna och Siva

Bergbolagen i Lindesberg var ett mycket välkänt och framgångsrikt företag på sin tid. Fram till konkursen 1958 tillverkades mängder av gedigna verkstadsprodukter, framför allt motorer och järnvägsmateriel. Mindre känt är att Bergbolagen även tillverkade och sålde hushållsmaskiner.

Bergbolagen startades 1903 i värmländska Deje, men företagets grundare Theodor Berg flyttade verksamheten till Ullersäter 1918. Från början gjordes lamellhjul till trallor och dressiner, enligt en konstruktion som Berg tagit fram och patenterat. Något senare började man också tillverka egna motorer, motorlok, motordressiner, brandsprutor etc. Verksamheten blev efter hand så omfattande att företaget flyttades till Banvägen i Lindesberg, vilket skedde 1933.

Redan under åren i Ullersäter gjorde Bergbolagen en del produkter för hushållsbruk. Ett exempel är den kemiska eldsläckaren Trygg som blev en storsäljare. Den tillverkades i drygt 300 000 exemplar och fanns förr i nästan alla svenska hem.

År 1938 bildade Bergbolagen ett särskilt dotterbolag för alla produkter som såldes till fastighetsägare och hushåll. Det fick namnet Siva, vilket var en förkortning av det officiella firmanamnet Aktiebolaget Svenska Industrivaror. Till företagets chef utsågs Sven Dahlgren, som tidigare hade varit disponent för Trygg Produkter i Örebro. Efter Bergbolagens konkurs 1958 friköpte han företaget. Siva hade, i likhet med moderbolaget, sitt kontor i det så kallade Palmgrenska huset i västra delen av Skolgatan.

Sivas produktsortiment skulle efter hand utökas med allt från spisar, elkokplattor och kaminer till brygghuspannor och tvättmaskiner. Det fanns en handdriven tvättmaskin med behållare av trä, som tillverkades av Emil Larsson i Kalmarslund. Senare såldes även en eldriven rotortvättmaskin i rostfri plåt med en drivanordning som Theodor Berg hade konstruerat. En annan omtyckt produkt var den pannmur – en vattenvärmare – som tillverkades av Hellstens Plåtslageri i Lindesberg.

Siva sålde också manglar av olika slag, både handdrivna och elektriskt drivna varmstrykmaskiner. Bland de sistnämnda kan nämnas Ironite, som tillverkades i ett modifierat utförande på licens från ett företag i USA. Bergbolagen konstruerade även en cylindertvättmaskin, men det blev aldrig någon större produktion av denna före konkursen 1958.

Symaskinen Elna, som antagligen är mest känd av de produkter som såldes av Bergbolagen, var från Schweiz. Den första Elna-maskinen konstruerades 1940 av Ramon Casas och var något av en teknisk revolution. För första gången erbjöds världens husmödrar en bärbar symaskin med elektrisk motor, inbyggt ljus och en friarm för strumpstoppning. Symaskinens huv kunde också användas som sybord. Namnet Elna var för övrigt en förkortning för tyskans Elektrische Nadel Maschinen.

Bergbolagen träffade 1944 ett avtal med den schweiziske tillverkaren Tawaro som innebar att man blev svensk generalagent för Elna. Någon riktig fart i försäljningen blev det inte förrän en uppdaterad version av Elna lanserades 1952. Med den nya, helautomatiska Elna Supermatic gick det att skapa avancerade prydnadssömmar med hjälp av utbytbara mönstermallar. Maskinen matade själv tyget fram och bakåt samtidigt som en eller två nålar flyttades fram och åter i sidled.

Tvärtemot vad många kanske tror såldes inte symaskinen Elna av Siva utan av ett annat dotterbolag, nämligen Bergbolagens Försäljnings AB. Annonser för Elna syntes ofta i veckopressen, och en vanlig slogan var att den allsidiga symaskinen gav kunden fyra händer. Efterfrågan var så stor att man fick öppna försäljningskontor i Stockholm, Göteborg och Malmö, men även i en del andra städer som Helsingborg, Karlstad, Sundsvall och Örebro.

Elna var alltså en succé på marknaden, men det klirrade inte lika mycket i Bergbolagens kassakista. De importrestriktioner och priskontroller som den svenska staten införde i slutet av 1940-talet gjorde lönsamheten låg. Ett nytt avtal med schweiziska Tawaro, som slöts 1956, ökade intäkterna. Men inte heller senare var Elna någon riktigt bra affär, om man ska döma av Bergbolagens konkurshandlingar.

Bergbolagen gick alltså i konkurs 1958. Tillverkningen fortsatte under konkursförvaltarens ledning till sommaren 1959. Dressin- och motortillverkningen till SJ övertogs av Kalmar Verkstad samtidigt som Osbypannan i Skåne tog över tillverkningen av tvättmaskiner och strykmaskiner. Örebroföretaget Carman köpte de flesta verkstadslokalerna och startade där tillverkning av grävskopor. Även detta företag gick dock i konkurs, nämligen 1966.

Symaskinen Elna finns dock ännu kvar på marknaden. Elna Swiss Design fortsätter att utveckla nya modeller och har idag tre återförsäljare i Sverige.