Skostaden Lindesberg

För mindre än 50 år sedan hade Lindesberg en stor skoindustri med ett tiotal fabriker som tillsammans sysselsatte hundratals anställda. På bilden här bredvid syns en av dessa fabriker; Petrus Sjökvists fabrik på Bergsmansvägen.

I början av seklet fanns det en mängd små skotillverkare både i länet och i resten av Sverige. I början av 1900-talet byggde till exempel Carl Johan Svensson en fastighet på Kristinavägen 31, dit han flyttade sin skotillverkning från Hällabacken. Speciellt på 1920-talet etablerades flera skoföretag i Lindesberg. År 1921 hade till exempel David Rydén börjat göra babytossor till Carl Ludvig Palmgren, som så småningom blev stadens store skogrossist. Ungefär vid samma tid bedrev Oskar Valentin ”Norsken” Karlsson och Karl Lindén skotillverkning på Skolgatan.

Andra kända skotillverkare var bröderna Karl och John Johansson, som hade en verkstad på Ånäsvägen. På samma gata fanns Oscar Swärd, som tillverkade nästan outslitliga arbetsskor, pjäxor och vandringsskor. Som mest hade han 14 anställda.

Ett känt namn i skostaden Lindesberg var Anders Lidner, som också han startade skotillverkning på 1920-talet. Han satt hemma i köket i Måle och gjorde barnskor. När familjen senare bodde i Bohr gjordes framför allt gruvkängor. När rörelsen därefter flyttade till Borgmästaregatan blev det mest randsydda pjäxor och smorläderstövlar. En gång i månaden åkte familjen i sin Humbler till Spannarboda där man sålde tillverkningen och även tog emot beställningar. Priset för pliggade gruvkängor var 22 kronor och ett par smorläderstövlar med dubbla sulor kostade 32 kronor.

Efter hand kom även sönerna Gunnar, Arthur, John, Tage och Harry med i faderns firma, som under lång tid drev en fabrik på Kristinavägen. Där tillverkades vändsydda damskor som såldes till skoaffärerna i närbelägna samhällen. Fabriken fanns kvar till 1941, då skinnransoneringen under andra världskriget blev alltför besvärlig. Licenser och maskiner övertogs då av Martin Lindkvists Skofabrik, som hade startat 1928.

En annan känd tillverkare var Petrus Sjökvists Skofabrik, som startade 1926. Fabriken på Bergsmansvägen såldes 1942 till Kronan i Örebro. Tillverkningen pågick till 1970, då fabriken lades ned och ett 40-tal anställda blev arbetslösa.

Den största skotillverkaren i Lindesberg var dock Linde Skofabrik, som hade startat redan på 1910-talet under namnet Ekdahls Sandalfabrik. År 1920 hade fabriken 11 anställda och omsatte 150 000 kronor. Namnbytet till Linde Skofabrik gjordes 1928 när verksamheten övertogs av Marks i Örebro, som ingick i A P Hallqvists skoimperium. Sedan maskinparken moderniserats och sortimentet utökats hade fabriken länge stora framgångar och arbetsstyrkan fick snabbt ökas till 50 personer. År 1937 byggdes en ny, stor fabriksbyggnad på Kullgatan, vilken ännu finns kvar. En tid sysselsatte Linde Skofabrik 170 anställda, men under 1960-talet fick företaget ekonomiska problem. Därför lades skotillverkningen ned 1968. På bilden ovan ser Vidar Fjällström till att de klistrade skosulorna pressas fast i en av fabrikens moderna maskiner.

Fyra år tidigare, alltså 1964, hade en annan stor skofabrik gett upp för konkurrensen. Det var Carlsson & Damströms skofabrik, som hade startat 1933 i kvarteret Ankan. Lokalerna hade tidigare använts av skofabrikören Karl Axel Heintz innan denne flyttade verksamheten till den gamla kakelfabriken vid Norrtullsgatan. Heintz skofabrik startade redan 1927, men när ägaren avled 1937 såldes den till Theorells i Mjölby.

En resumé av skostaden Lindesberg kan förstås inte bli komplett utan John Liljedahls Skofabrik. Detta familjeföretag började i blygsam skala när Alfred Lilje­dahl flyttade till Lindesberg från Kumla 1917. En tid hade han och några andra ”skuttar” ett vändmakeri i en källarvåning på Borgmästaregatan. Flera av arbetskamraterna kom senare att starta egna skofabriker och det gjorde även Alfred Liljedahl 1929. I en lokal vid Skolgatan tillverkades vändsydda damskor som såldes mot postförskott av agenter i norra Sverige. Sönerna John, Helge och Sven deltog tidigt i verksamheten som år 1932 fick namnet John Liljedahls Skofabrik efter övertagandet av Josef Svenssons Skofabrik. Den senare firman hade på 1920-talet börjat tillverka skor på Kungsgatan. År 1935 byggdes en ny fabrik på Strandkullen (bilden ovan). Senare blev det två tillbyggnader sedan firman ombildats till Liljedahls Skofabrik AB 1938. Som mest sysselsattes ett 40-tal anställda och ett 10-tal hemarbetare på 1950-talet.

Att vara skofabrikör var sällan riktigt lönsamt. Många skofabriker hade ont om kapital och slogs därför ut under depressionen på 1930-talet. Andra världskriget gav skotillverkarna en nådatid genom reglerade priser och stora beställningar till försvaret. År 1940 arbetade landets alla större skofabriker till största delen åt försvaret. Detta år gjordes 11,5 miljoner par skor. Trots kriget var 1940-talet alltså en gynnsam period för landets skoindustri, vilket syns i Sko- och Läderindustriarbetarförbundets statistik. År 1942 hade förbundet 12 806 medlemmar, varav 226 fanns i Lindesberg.

Efter kriget följde en högkonjunktur fram till 1951. När de statliga skinnsubventionerna försvann fick skoindustrin allt större problem. Skopriserna steg med 70 procent och försäljningen minskade kraftigt. Ändå fanns det i mitten av 1950-talet åtta skofabriker i Lindesberg, vilka tillsammans tillverkade cirka 200 000 par skor årligen.

Det största hotet mot den svenska skoindustrin var dock importen, som släpptes helt fri i mitten av 1950-talet. Billiga skor från Italien och andra låglöneländer svarade redan 1962 för en tredjedel av konsumtionen. I slutet av 1960-talet var importen dubbelt så stor som den inhemska produktionen. Detta blev dödsstöten för Lindesbergs skofabriker. Vid årsskiftet 1967-1968 upphörde Liljedahls Skofabrik med tillverkningen, och istället började företaget med grossistförsäljning av mockasiner och mjukskor från Italien och Frankrike.

Därefter fortsatte en enda fabrik att tillverka skor i Lindesberg, nämligen Hans Gårdemans barnskofabrik som hade tillverkning dels på Kungsgatan, dels vid Torphyttevägen. Fabriken sysselsatte ett tiotal personer, men lades ned 1974.

Totalt har det funnits 19 skofabriker i Lindesberg, vilka som mest sysselsatte ungefär 500 arbetare. Det motsvarade vid den tiden ungefär en fjärdedel av den vuxna, arbetsföra befolkningen.