Lindesberg är minst 1000 år

Lindesberg fick stadsrättigheter 1643. Men allt tyder på att Lindesås, som orten kallades från början, är mycket äldre än så. Troligen uppkom den första bebyggelsen vid Lindesjön för drygt 1 000 år sedan.

Det finns mycket få skrifter bevarade från Lindesbergs äldsta historia. Det är först på 1300-talet som namnet Linde kan påträffas. I den stadga som Sveriges dåvarande kung Magnus Eriksson utfärdade för Norberg 1354 berättas att ”Lindaberg” och flera andra bergslagsorter skulle ha samma lag och rätt som Norbergs bergslag. Många har därför antagit att bergsmännen i våra bygder inte började med järnframställning förrän tidigast på 1200-talet.

Idag vet man emellertid att storskalig järnframställning i hyttor började långt tidigare. Vid Lapphyttan i Norberg har det påträffats masugnar från 1100-talet och även i vår del av Bergslagen finns det gamla rester från järnframställning. Provtagningar på masugnsslagg från hyttor i Nora-bygden visar att de var i bruk på 1000-talet, kanske redan på 800-talet.

Det är därför troligt att även trakten kring Lindesås var befolkad från ungefär samma tid. De arkeologiska utgrävningar som genomfördes hösten 2016 i centrala Lindesberg pekar också i den riktningen. På en innergård i kvarteret Bromsen påträffades bland annat kolrester som verkar vara lämningar efter en gård eller boplats. Prover från ett stolphål skickades för C14-analys och visade sig vara minst 1 000 år gammalt. Ett annat prov från en hålväg var ännu äldre. Det kan ha funnits i marken sedan mitten på 600-talet.

Vilken sorts bebyggelse som en gång funnits på platsen är svårt att avgöra utan en större arkeologisk undersökning. Men fynden tyder onekligen på att staden Lindesberg har långt äldre anor än vad man tidigare antagit. En teori är att människor från västra Mälardalen för lite drygt 1 000 år sedan började söka sig norrut längs vattendragen; först för att idka jakt och fiske, senare för att ägna sig åt jordbruk och järnframställning som bofasta nybyggare. Innan dess var Bergslagen ett gränsland, glest befolkat jämfört med jordbruksbygderna kring Hjälmaren och Mälaren.