Spanska sjukan 1918

Spanska sjukan var en ovanligt svår influensa som spreds över hela världen strax efter första världskriget. Närmare 100 miljoner människor dog. Symtomen liknade en kraftig förkylning med snuva, svår huvudvärk och magsmärtor.

De första fallen i Bergslagen på sommaren 1918 var relativt lindriga och patienterna tillfrisknade efter någon vecka. I september registrerades många elaka fall av spanska sjukan i Guldsmedshyttan. En gruvarbetare som återkommit från arbete i Östersund misstänktes ha fört smittan till hemorten. Han avled senare på sjukstugan i Lindesberg. Tre andra från samma trakt avled också i september av spanska sjukan.

I början av oktober hade 24 personer i Lindesberg insjuknat. Hälsovårdsnämnden utfärdade då ett förbud mot sammankomster såsom bio- och teaterföreställningar, konserter och religiösa möten. En ung kvinna, som var anställd vid Oriel Blombergs tryckeri, avled. Men utbrotten av spanska sjukan avklingade snabbt och istället drabbades Lindesberg av en difteriepidemi. I slutet av oktober 1919 var både epidemisjukhuset i Lindesberg och församlingens två sjukstugor fullbelagda med patienter. Under hösten 1919 pågick också en mässlingsepidemi bland traktens barn.