Ortnamn från medeltiden

Våra ortnamn kan betraktas som levande fornminnen. De flesta äldre ortnamn är beskrivningar av naturen, platser helgade åt fornnordiska gudar eller uppkallade efter personer som anlagt gårdarna. Ortnamnen kan också i många fall ge besked om hur gammal bebyggelsen är. Ortnamn som slutar på -löv, -lösa, -tuna och -inge pekar exempelvis på förkristen tid. Däremot tyder namn som -torp, -ryd, -rum samt -bo eller -boda på sen vikingatid eller medeltid.

Ortnamn som slutar på -bo eller -boda är relativt vanliga i Bergslagen. En av dessa gårdar är Öskeboda, som fått sin namn från sjön Usken. Detta namn brukar för övrigt tolkas som ”önskesjön”. Alltså en sjö där det finns så mycket fisk som man kan önska sig. Gården Högstaboda tycks ursprungligen ha varit en fäbod till Hökasta i Fellingsbro.

Många gårdar är uppkallade efter mansnamn, exempelvis Reboda som 1539 hette Ribbeboda. Namnet syftar på det fornsvenska mansnamnet Ridhbiorn. Ett annat gammalt mansnamn Fröger ingår i Fryggesboda och Skrymtarboda har förmodligen bildats av Skrympte. Ett annat vanligt medeltida mansnamn återfinns i Koverboda. Ortens namn skrevs 1540 Koffraboda, och syftar på Kofre (som betyder hätta eller huva). Orten Fornaboda betyder helt enkelt ”den gamla gården”.

Bergslagen som namn på en hel region uppkom omkring 1500, men ordet bergslag förekommer redan i mitten av 1300-talet. Ordet syftar dock inte på arbetslag i det bergiga mellansvenska skogstrakterna. Forskaren Karin Calissendorf har visat att bergslag istället syftar på de privilegiebrev som kungen utfärdade för de järntillverkande bergsmännen.

De medeltida landskapslagarna gällde för landets jordbruksbygder. Men bergsmännens situation var så annorlunda att särskilda stadgar behövdes för dem. Dessa stadgar kunde skilja från berg till berg, men bergsmännen betalade bara skatt på det järn som togs fram. Bergsmannens hemman var fritt från skatt och i vissa fall kunde brottslingar få asyl genom att sluta sig till ett hyttelag.

För bergsmännen var det viktigt att få dessa privilegier nedtecknade. I ett privilegiebrev från 1354 fick bergsmännen på Norberg denna ”rätt och stadga”. I samma brev förklaras att även Vikaberg, Lindesberg och järnhyttorna på Silvberget skall ha samma ”lagh och rät” som Norberg. Väsentligt för alla som ville ”nyttja bergsrätt och bergfrälse” var att dömas av sina egna vid bergsting. Bergsväsendet var organiserat med ett stadsliknande styre. Bergstinget vid Kopparberget omnämns första gången 1395 och det vid Norberg 1400. Fram till 1851, då de avskaffades av riksdagen, fanns det särskilda bergs- och gruvting.

På 1500-talet börjar Bergslagen användas som ett geografiskt begrepp. Rikets ränta 1530 upptar avkastningen från järnbergen i Västmanland, Värmlandsberg och Lekeberg i Närke under rubriken ”Bergslaghen”. Det finns andra exempel på att områden fått namn efter den lag som gäller där. Även Dalalagen användes en tid som beteckning för ett geografiskt område och det är möjligt att beteckningen Roslagen har samma ursprung. Utländska exempel är Tröndelag i Norge och Danelagen i England, the Danelaw. Nordöstra England styrdes under 800- och 900-talen av danska vikingar, vilka införde en egen lagstiftning. Ordet law är inlånat till engelskan från de nordiska språken.

Bergslagen koloniserades när järnhanteringen började på allvar. Numera är det ofta endast de många ortnamnen på -berg, -hammar och -hytta som minner om områdets omfattande bergsbruk. I vår del av landet har -berg oftast inte betydelsen ”kulle” utan syftar istället på att platsen är en gammal gruv- och bruksbygd. Exempelvis Lindesberg, Ramsberg och flera andra platser i Bergslagen. Att Lindesberg är uppkallat efter trädslaget lind är ganska säkert. Men däremot är ortsnamnet Ramsberg inte lika lättförklarat. Det ursprungliga namnet var troligen Rampnshyttebergh. Förleden syftar på ”rampn”, dvs korp, men troligen är det frågan om ett mansnamn.

Ortnamn på -hytta syftar naturligtvis på platser som haft masugnar för järnframställning. De äldsta ortnamnen i denna kategori är från 1300-talet, men nya namn på -hytta har bildats långt in i modern tid. Oftast har ortnamnet en förled som anger hyttans grundare eller ägare. Mårdshyttan är till exempel en förvanskning av Mårtenshytta (nämnd i 1539 års jordebok). Ingelshyttan har bildats av mansnamnet Ingolf och på samma sätt har Klementshyttan blivit döpt efter en man vid Klement. Garpar var det medeltida öknamnet på inflyttade tyskar och har av allt att döma gett namn åt Garphyttan. Likaså anses det troligt att en dalkarl fått ge namn åt Dalkarlshyttan i Lindesberg.

Förleden ”fant” i Fanthyttan är något oklar. Det kan vara ordet fante, dvs en skojare eller landstrykare, men ortnamnen kan också vara bildat på dialektordet fant, som betyder kolmila.

Guldsmedshyttan är ett omtvistat ortnamn. En del forskare anser att förleden syftar på mansnamnet Gudmund. Men faktum är att ortnamnet skrevs ”gwlsmedz hytte” på 1470-talet. Det skulle i så fall tyda på att en guldsmed kan ha grundat hyttan. Vissa ortnamn på -hytta är uppkallade efter platser i naturen. Ett exempel är Vasselhyttan (skrevs Waslahytta 1539). Förleden kan härledas från ett äldre dialektord, vassel, som betyder stor bäck. Riddarhyttan är ett namn som tyder på att ortens hytta grundats av en beriden soldat.

Även ortnamnet Stråssa kan härledas från bergsnäringen. Sannolikt ingår ordet stross, som syftar på en malmbrytningsplats i en gruva. Enligt en annan förklaring skulle ”stråssa” vara ett sätt att bryta malmen i form av skivor. Vedevåg är också ett svårtolkat ortnamn. Forskarna anser att namnet kan härledas från fornsvenskans Vidhuvagher, dvs ån Vidhas utvigdning. Kloten anses ha fått sitt namn från en näraliggande sjö, nämligen Stora Kloten som i äldre skrivningar förekommer som Glothen (1556). Namnet anses syfta på verbet ”glöta”, dvs plaska eller röra om i vatten. Sjönamnet Mogen i Ramsberg kommer troligen från ”Moasior”, dvs sjön vid mon. Med mo menas i detta sammanhang tallskog och samma begrepp ingår i Morskoga. Nämnas skall också att sjönamnet Glien skall tolkas som ”glänsande”, men däremot är Råsvalen ett mysterium. Det finns många teorier om namnets betydelse. Någon har förklarat att sjön, enligt folktron, är boplats för ett illasinnat rå. Andra tolkningar förklarar Råsvalen med en ”långsmal sjö vid öppna fält”.